Ögonmat

Som liten fick jag åka tåg med mamma.

Det var annorlunda och spännande.

Vi åkte till Helsingfors, till tant Bertha.

Tant Bertha hade de brunaste och snällaste ögon jag sett.

Hon bodde på Högbergsgatan i ett gammalt höghus.

Ända sedan dess har dessa höghus fascinerat mig.

De vackra fasaderna,

de stora entrédörrarna,

de vackert dekorerade trappuppgångarna,

de gamla hissarna med gallerdörrar,

de höga fönstren som ofta vätte in mot en

liten spännande innergård.


Som studerande i Helsingfors,

hade jag förmånen att att få bo i ett av dessa hus.


I dag då jag kommer till Helsingfors

söker jag upp de här kvarteren.

Jag går med blicken fäst uppåt

och fascineras ännu en gång över

de skickligt byggda

och fantasifullt planerade husen.

Mina tankar går till de som byggde husen.

Hur såg livet ut på den tiden?








Den här gången fick Syster Yster följa med på promenaden.

Rosorna blommade för fullt, trots att vi är in i november.