Barn i hjärtat

Fick en fråga via kommentarerna, av en mamma

med ett fjärde barn i tankarna och i hjärtat.

Vad fint det lät att ha barnet i hjärtat.

Då är det nog inte långt borta:)

Frågan var hur vi förhållit oss till

anskaffning av materiella saker åt barnen

och om tonåringar är dyrare än småbarn.

Vi har haft småbarn i 20 år och tonåringar i 7 år.

Vi har inte räknat vad barnen "kostar i drift".

Vi har undvikit att se barnen som en utgift.

Men det är klart att vi fått hålla tillbaka med t.ex.:

- dyra kläder, har handlat det mesta på loppis
- dyra hobbies, barnen har haft många olika hobbies,
men sådana som inte kräver dyra utrustningar.
- dyra resor, har hittat på utfärder i närmiljön.
- dyr inredning, har använt mest gamla möbler
- onödiga prylar, som varit lockande att köpa,
men som vi har klarat oss utan.

Vi har medvetet valt att försöka stå emot

samhällets konsumtionshysteri och lärt

barnen att insidan är viktigare än utsidan.

Jag tror att faktorer som spelar in

på om barnen blir dyra som tonåringar är

om yttre saker blir väldigt viktiga,

att ha märkeskläder och att jämföra sig med alla andra.

Själv har jag varit hemma i tretton år med barnen

och de har förstått att vi inte haft råd med

t.ex. shoppingresor och märkeskläder.

De har inte klagat, utan varit nöjda med det de haft.

Med vår kristna tro i bagaget ser vi det som

välsignelser, att vi klarat oss materiellt

och fått barn som inte kräver det som samhället

försöker få oss att tro att vi måste ha.