"Har du sett herr Kantarell, bor i enebacken?"

Lycka!

Var ute på promenad med gubben.

På hemvägen vek jag av på mitt kantarellställe.

I fjol lyste kantarellerna med sin frånvaro.

Nu lyste dom i all sin prakt,

gula och granna.

Fick som vanligt vika upp en kant av tröjan

och fylla med ljuvligheten.

Det blev smörstekt kantarell,

på Ryvita-knäckebröd, till kvällsfika.

Mmmmm! tyckte gubben och jag

och vi fick äta alltihop själva.

Resten av familjen tyckte osten eller skinkan

smakade bäst som pålägg på smörgåsen.

Det krävs kanske lite grått hår för att

uppskatta vissa delikatesser.

Vilka fantastiska gåvor vi hittar i skogen.