Bekymrad

Tänk att det finns människor som bär

på så mycket aggressioner att de måste

ge sig på vår postlåda med en hammare,

tills den går sönder.

Vi hade i höst satt upp en stadig postlåda av plåt,

strax därefter var luckan sönderbruten och

nu hela förstörd.

Den här gången drabbades också ett antal

andra postlådor längs Kunivägen.

Vad jag önskar att dessa stackare

skulle få nåt annat vettigt att göra,

att föräldrar och andra runt

barnen/ungdomarna skulle se att nåt är galet

och hjälpa dem att få ut sina aggressioner

på något annat än att förstöra andras egendom.

Jag är allvarligt bekymrad för deras framtid.

"Häng upp en ny postlåda!" säger de som inte

skaffat tre nya postlådor på ett år.

Jag blir mållös...

Vad skall man göra?

Kanske skriva in dem i lilla böneboken...