Plötsligt händer det...

Inför min födelsedag i april tänkte jag tanken:

"Tänk om någon skulle komma på att ge mig 

 en ledig dag i födelsedagspresent."

Nämnde inte om min önskan åt någon, 

och tänkte inte desto mera på det.

Då vi firade vårens ankomst och mina 48 år 

så fick jag ett kort i min hand:

En gåva från en kvinna till en annan kvinna. 

Från en som kommer ihåg hur intensivt 

livet som småbarnsmamma är, 

och vad man längtar allra mest efter då.

Nu är dagen här.

Vaknade med ett småleende på läpparna och funderade 

vad jag skall göra av min dag.

Första tanken var att åka bort hemifrån, 

gå på loppis och bara ströva runt.

Hemma har jag många projekt som jag tänker på ibland, 

men inte hinner förverkliga.

Körde barnen, en till Mulleskogen och lilleman till Monika.

Fick "order" från dagistanten; "Du skall inte städa!", 

då jag berättade om min dag. Tack Nanne!

Jag tänkte att jag kör till affären, 

handlar lite gott och en tidning, 

åker hem och sätter mig i solstolen och 

funderar om jag egentligen behöver göra nåt annat än vila.

Tog fram solstolen och konstaterade att tiden satt sina spår.

Kom på att jag har en målarburk som blev köpt i vintras då jag i vintermörkret skulle ha velat sätta färg på hela tillvaron. 

Medan den ena solstolen torkade satte jag mig i en annan,

öppnade tidningen och godispåsen och satt och läste om inredning, trädgård, bakning, sommarfår... 

Solen lyste, vinden susade i träden, 

fåglarna sjöng för mig och ..... zzzzzzzzzz

Tack Monika för den bästa dagen på länge!