1985 var året då Tomas och jag begav oss på vår andra interrail.
Vi var 21 år gamla och målet för vår resa var den grekiska ö-världen.
Med oss hade vi bekväma kläder och skor, ryggsäck, sovsäck, resechecker, pass, tågtidtabell, en liten kamera och Sony Walkman med tillhörande C-kassetter.
Vi reste genom Sverige, Danmark, Tyskland, Schweiz och Italien, för att sedan ta båten över till Grekland.
I Grekland tog vi det lugnt och njöt av livet, värmen, solen, de vänliga människorna, pistaschnötterna och den grekiska salladen. Vi bodde enkelt i tält eller hyrde ett "Room to let".
Mitt i allt började månaden närma sig sitt slut och vi fick bråttom hemåt. Vi susade upp genom europa och fick konstatera att det blev inget London eller Paris den här gången heller...
Några vykort skickades till vänner och bekanta och ett enda telefonsamtal hemåt ringdes under hela månaden...
2012 är året då vår nästäldsta dotter begav sig på sin andra interrail. Hon är 21 år och målet för resan är England och Irland.
Med sig har hon en liten ryggsäck (ingen sovsäck), bekväma kläder, några böcker, pass, bankkort, dator, kamera, datakablar och telefon.
Hon reser ensam och vill uppleva nya miljöer och nya människor.
Hon bor enkelt, hemma hos bekanta, på billiga hostel och "på någons soffa", dvs hon couchsurfar, ett organiserat gratis övernattningssätt. Man bor hemma hos någon och lär känna nya människor och samhällen på gräsrotsnivå. Låter spännande!
Hon planerar resan längs vägen, har kontakter och bokar via datorn.
Vi får följa med henne på resan genom att se valda delar genom text och bilder på hennes blogg och nu och då piper telefonen och en kort hälsning kommer till oss.
Hon har nu sett både Paris och London.
Vad vissa saker har förändrats i vår värld och vissa saker är precis som förr... längtan efter äventyr, att få träffa nya människor och få nya intryck!
Citerar hennes rubrik på ett av sina tankeväckande blogginlägg:
I tried to put a bird in a cage, oh fool that I am!
Få se om vi får nåt vykort?

Sitter här, får nästan tårar i ögonen. Tänk bara hur det blir, vad man minns och vilka äventyr man fått uppleva. Borta och hemma.
SvaraRadera