Kom!

Som liten önskade jag mig en hund och det tog 35 år 

innan drömmen gick i uppfyllelse.

Före Elvis kom till oss, för tre år sedan, 

läste jag en del hundböcker, för att vara lite införstådd 

i hundens värld. Hade aldrig haft att göra med en hund så 

där på riktigt innan, så allt var nytt. Läste om agility, 

en hundsport med hinderbana, och tyckte det lät spännande.

Tänkte att det kunde va en trevlig lek mellan barn och hund.

Samtidigt som det tränar lydnad, samarbete och smidighet. 

Tänkte att jag skulle fostra en hund som lyder på minsta kommando.

Nu blir ju inte allting som man tänkt.

Det är ju som det mesta annat man håller på med, 

att man får vara nöjd om man kommer halvvägs. 

Mitt i inlärningen av lydnad, kom en liten baby till oss.

Babyn fick och tog mesta tiden vi skulle ha satt på hunden.

Men det är aldrig för sent.

Nu tar vi upp lydnadsskolningen på nytt och agilitybanan 

har vi byggt på gården av krukor, plankor, trädgårdsstolar

och barnens hula-hularing. 

Och roligt har både vi och hunden! :)