Idag har varit en dag då man borde haft tidsschema
för att hinna med allt.
Vi fick lämna en del ogjort.
Vad mycket som händer då man har en stor familj.
Hur hinner man med allt?
Eller hinner man?
Hur många föräldramöten, tandläkartider,
leksaksdagar på dagis, har jag månne missat?
Det är sånt man får acceptera,
att man ibland glömmer.
Ibland känner man att man inte räcker till,
då kommer nån liten och kramar och tröstar
och jag får känna att det får jag också acceptera,
känslan att inte alltid räcka till.
Jag tror att som mamma dyker den känslan upp
oberoende om man har ett eller tio barn.
Man gör sitt bästa och det är nog.
Efter en dag med tidig väckning, arbete, Penkkis,
mat på stan med morföräldrar och några barn,
butiksbesök, barnkör, keikka med Popboyz...
så känns det så mysigt att få krypa upp i soffan och
titta på... just det, Antikrundan!
GRATTIS Jossan och alla andra abin till 12 nästan avslutade skolår!
Pärry Fluff med vänner...
Ja, jag tror vi får acceptera det - att inte hinna med allt och känslan av att inte räcka till. Men jag tror också att det måste få räcka med att man gör sitt bästa... Som tur är har man ju dagar då det är lite lugnare ibland...
SvaraRadera