VNN-30

Året var 1966.

Mamma var 33 år,

svarthårig och vacker hälsovårdare.

Pappa var en medelålders man på 35 år,

blond och stilig elektriker.

Äldsta dottern var 6 år,

blonda lockar och mycket spring i benen.

Yngsta dottern var 2 år,

rund och trind, stillasittande och

med flätor knutna med vita rosetter.

Familjen köpte sig en splitterny bil.

En folkvagn, modell VW 1300,

årsmodell 1966, sade pappa.

En beige bil, färg "Seasand", sade mamma.

Bilen förde familjen ut i världen.

Till Petalax, Hangö och Imatra.

Oftast med Mommo Elna som skyddsmur,

mellan de två trätande barnen i baksätet.

Bagageluckan/lådan var min favoritplats,

där kunde man sitta och kika fram,

och tjuvtitta på personerna i bilen som körde bakom.

På vintern fick man vara kreativ och inifrån

pryda de isbelagda fönstren, med allsköns konst.

Uppe på sjunde våningen, hemma,

väntandes på mamma och pappa en sen kväll,

kunde jag urskilja det kännspaka motorljudet

och känna lugnet som spred sig i kroppen.

Nu kommer de hem!

Tänk om de har nåt gott med sig!