Hos oss finns det en hel del saker som är lite rostiga, lite trasiga och nötta. För mig är det fascinerande att saker som inte är polerade, putsade och felfria är fullt användbara. Att ett föremål har en historia jag känner till tilltalar min nostalgiska själ.
Ute på gården fanns en liten skogsbacke, en sandlåda och en gungställning. Gungställningen var robust och man kunde gunga ända upp i molnen och se på världen upp och ner om man lutade sig tillräckligt långt bak.
Långt senare tyckte man att gungställningen var i vägen för den utvidgade bilparkeringen. Har en samlande far som tog hand om gungställningen, även om den var sliten och i mångas ögon uttjänad. Vi fick erbjudandet att överta gungställningen då vi fick egen gård. Hur vi fick den flyttad kommer jag inte ihåg, men nu har den stått fastgjuten på vår gård i många år. Är fortfarande sliten och inte varken målad eller polerad och fortfarande kan man gunga ända upp i molnen och se på världen, de höga granarna i skogsbacken, upp och ner.
Det fanns en stor järngrind vid lillasalsingången vid Baptistkyrkan i Vasa. Som treåring började jag söndagsskolan. Varje söndag gick jag och min syster fint uppklädda, med rosetter i håret och kollektpengen i en liten börs, förväntansfulla in genom grinden.
Den tog min samlande far också hand om vid renoveringsarbeten. Den grinden är troligtvis gjord av närmsta grannen till Baptistkyrkan Onni Koskinen, Tomas farfarsfar. Vilket sammanträffande... ;)
Den grinden står nu som växtspaljé och vindskydd vid vår altan.
Tack till min samlande far för allt värdefullt du sparat och tack för att du också förstår om vi inte hittar en användning för riktigt allt du sparat... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar