Nu och då får man stanna upp och fundera vart man är på väg.
Hur vill jag ha det? Vilken väg skall jag vandra? Följer jag mitt hjärta eller trampar jag på av gammal och ohejdad vana. Det är tryggt och bekvämt att gå i de gamla nötta kängorna,
men en dag håller de inte, då är det dags att fundera vilka nya skor man skall gå i och vilken stig man skall trampa upp.
Där står jag nu...förväntansfull och tacksam till min man och mina barn som är min inspiration i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar